misj.webblogg.se

Mors! Länge sedan nu! Har haft fullt upp med mig själv o livet runtomkring! Ser med glädje att många läsare varit inne på bloggen för att se om det kommit något nytt! Nåväl, här kommer något nytt!

 

Sista behandlingen m cellgifter 12-13/1, röntgen m datortomografi, 4 tim på röntgen, här gör vi saken ordentligt o noggrannt! Läkarsamtal 2/2 m dr Sven-Olof Fransson, erkänt duktig expert, mannen som opererade mig 13/6 o som mötte mig efter operationen med orden -Du verkar ju ha överlevt.......! Fantastisk läkare som jag har stort förtroende för! Blev något nervös då jag fick komma in i undersökningsrumet kl 10.00 prick o doktorn satt kvar i sitt rum i ca 20 min för att gå igenom mina journaler. Tänkte flera gånger: -Vad har han hittat nu..........? 

 

Vid samtalet visade det sig att det nu inte längre finns några spår kvar av cancern i min väldiga lekamen! Några ärr i lungorna efter tidigare sjukdomar, inget på lever eller njurar men däremot var det svullet i operationsområdet där man skarvat flexislangen/tarmen. Lite oroande, har haft lite ont i aktuellt område sedan OP.  Sigmiodoskopi alt. koloskopi 16/2 för att konstatera varför det är svullet. Mindre trevligt att få ytterligare en ficklampa upp i rektum men det är en fis i Missisippi efter vad jag gått igenom de senaste 8 månaderna! 

Utan att ta ut någon seger i förskott så har jag dock besegrat en allvarlig cancersjukdom med 50% dödlighet! Har inte diskuterat dödligheten med vare sig familj eller vänner eftersom jag bestämt mig för att inte dö i cancer, i alla fall inte nu o inom en överskådlig framtid! Dessvärre är ju risken att sjukdomen kommer tillbaka påtaglig, det gäller att skjuta det tillfället så långt fram i tiden som överhuvudtaget är möjligt! Efter undersökning 16/2 följer fem års kontroller med halvårsintervall. Tryggt! Otroligt befriande o skönt att slippa Guds gissel, cellgiftsbehandlingarna!!!!!!

 

Nu följer en Long Walk Home med uppbyggnad av en kropp som tagit mycket stryk av cellgifter o kortison. Fingrar o fötter är fortfarande jättekonstiga med stickningar o somningar o domningar o köldkänsliga! Kroppen har även bulkats av kortisonet, brist på motion o för mycket mat, kortisonet ökar aptiten drastiskt! Nu gäller dagliga promenixer för att få upp grundkonditionen igen innan jag kan börja jobba på gymmet mm. Fötterna somnar fortfarande då jag är ute på promenix men det börjar avta så sakteliga! Mer noggrann kost med betoning på lågkolhydratintag. Människan måste ha ett belöningssystem...... siktar nu, mot alla odds, på att lyckas träna upp kroppen såpass mycket så att jag kan åka med till alperna 7/3........?!?! Kanske, kanske, kan det gå!

 

Många i min omgivning talar om att jag är en kämpe o att jag varit outtröttlig i min kamp. Tack för det..... Dessvärre är det inte min uppfattning..... cellgiftsbehandlingen har jag inte kunnat kämpa med eller emot, jag har helt enkelt bara tvingats att underkasta mig den! Cancern svarar inte med eller emot någon kamp, den finns bara där, lömsk o svekfull o fullständigt livsfarlig! Kampen börjar nu! Mot en slankare kropp, bättre grundkondition o bättre immunförsvar o på sikt bättre hälsa! 

 

Tack, tack, tack, upphöjt till tio.....tusen för all support, glada tillrop o blommor o böcker mm. under min tid i sällskap med The Big C! Ingen nämnd o ingen glömd. Till några av er: Det är inte farligt att prata om sjukdomen, det ni är rädda för är att det ska bli känslosamt o att jag eller ni ska börja gråta. Då är det ju lättare att avstå....... Det är inte farligt att gråta, kan vara ganska skönt att ha som ventil! Till er som valt att inte engagera sig o nonchalera frågan -Prutt på ER! Ni kanske blir sjuka själva en vacker dag..... Då finns jag där som stöd åt Er, räkna med det!

 

 Nu ser vi framåt o låter inte negativa energier förgöra oss! Jag leder med 10-3 i matchen mot cancern, ser bra ut! Nu lever vi på allt vad vi är värda! Nu väntar en promenix efter melodikrysset o sedan en trevlig em o kväll m överraskningar o mello o det ena med det andra! 

 

Lev o älska o njut av livet! 

 

M