Blicken framåt!
Behandlingsveckan har bjudit på de gamla vanliga ingredienserna m biverkningar av skilda slag.
Mår fortfarande inte så bra som jag önskade men det finns en del positiva korn av guld som kan sopas upp o läggas i ryggsäcken. Inser mer o mer att behandlingsveckans arbete på tors o fre egentligen bara är terapi för mig att få vara på jobbet o umgås m mina arbetskamrater för jag orkar inte producera ett smack! Å andra sidan har jag producerat mer än väl tidigare o kommer att producera då kroppen låter mig göra det! Den som överlever får se!
Måndagens o tisdagens behandling på DET STORA SJUKHUSET bjöd på en 25%-ig minskning av den cytostatika som inte är kompatibel m min väldiga lekamen, Oxaliplatin! Detta för att mitt allmäntillstånd skulle bli bättre men även för att risken för bestående men av biverkningarna på händer samt fötter skulle minskas. Eftersom jag haft kvar biverkningarna ända in till dagen före ny behandling så är risken påtaglig för bestående men vilket skulle kunna leda till att finmotorik i fingrar samt fötter kraftigt försämras. Det vill vi ju icke!
Massiv trötthet samt en viss likgiltighet över situationen men jag kan nog börja se horisonten samt slutet på min behandling nu......jösses, lät ju positivt......!
Läkarna bjöd in sig på ett halvtidssamtal fast jag motsträvigt betonade att vi bara är på kur 5 av 12......
Dessa menade att man såg behandlingen i månader o att jag genomfört 6 behandlingar trots att den första med ackurratess kraschade ner i källaren! Nu är det utörsåkning ner mot februari som gäller! (Fast jag vet att resan inte kommer att bli lätt!). Jösses...ännu mer positivt....vad händer?
Var på hjärtavdelningen igår, fredag, där misstanken om hjärtproblem avskrevs helt o hållet! Har visserligen en lätt skada i ett kranskärl som är orsakat av ålderdom (?), kost samt naturliga orsaker men inget som är alarmerande för dagen eller framtiden! Mina dubbla, hoppande, hjärtslag beror på magens reaktioner o reaktioner över cytostatikan. Även mina återkommande tryck över bröstet är relaterat till min icke oansenliga "lilla" mage. Mitt höga undertryck beror sannolikt på stressen kroppen upplever av den tuffa cellgiftsbehandlingen o den kan medicineras tsv.
För dagen känner jag mig snurrig o yr, syn- o viss del av balansrubbningar, obehagskänslor i magen samt huvudvärk men helt plötsligt kan jag se framåt med en viss hoppfullhet om att eländet kan få en ände!
Snart har det gått ett år sedan vår senaste tunga o mörka period, innan det som sker nu, nämligen "Den längsta dagen" då Viktor opererades för sin skolios 131106. Trots mitt egna elände under våren o fram till nu så kan jag lätt säga att Viktors OP tog på mig mer mentalt! Det var skittufft! Ingen som inte varit med om det kan någonsin förstå det! Ett observandum är att såhär ca ett år sedan OP så har vi inte kommit överens m försäkringsbolaget Förenade Liv om ersättningsnivån för Viktors invaliditet....... De hävdar via sina förtroendeläkare att Viktor har en 3 %-ig invaliditet trots att hela ryggen är stelopererad o de kan/vill ej förklara hur de kommit fram till aktuell siffra....
Syns kanske i konsumentmagasinet PLUS framöver.....! Ja jösses, försäkringsbolag....!
Nåväl, VI kämpar på likt Don Quijote mot alla väderkvarnar vi kan möta, ibland får man sig en vinge men Vi reser oss ALLTID på åtta!
Nu ska Bröderna Edhs handelsbod tömmas på dagligvaror o sedan får vi se om man orkar gå några meters promenix idag. We are alive!
En tanke till de som inte klarar kampen mot The Big C, dessvärre börjar de bli många!
Ha de!
M
Viktors pris från vår suveräne stödkompis Rickard Eknert!