Tillbaka på hemmaplan!
En härlig skid- o matresa senare så står vi på solid mark i mörkaste Småland!
Nu är vi tillbaka i vardagen med dess mödor o utmaningar. Upplever en situation som är råddig, dyster o ostrukturerad på firman med fler frågetecken än utropstecken vilket jag uppriktigt sagt finner störande! Stödet finns bland medarbetare o mellanchefskollegor men ingen annanstans! Tack för att Ni finns! Tack även till familj o vänner!
Veckan i Österrike bjöd på energi i form av goda vänner, glada skratt, god mat o dryck, fantastisk utsikt samt några riktigt bra skidåk! Mycket bra med snö i år o riktigt bra förhållanden!
Såhär efteråt förstår jag mycket väl varför cyt.läkaren avrådde mig från att resa. Hon hade naturligtvis helt rätt i att jag inte hann återhämta mig till resan rent fysiskt vilket antas ta ca ett halvår. Dock är jag glad att min kirurg övertygade mig om att jag skulle följa med.
Jag spände, som tidigare sagts, bågen för högt i år men bättre att lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge! Jag kunde åka ca 30-40% av min kapacitet pga. att jag helt enkelt inte var i rätt fysisk form! Men vad hade jag egentligen trott???
Sedan i maj -14 har jag inte kunnat träna annat än promenader o under cellgiftsbehandlingen kunde jag knappt promenera heller.......! Detta i kombination av en viktökning på 5-8 kg sedan förra säsongen ledde naturligtvis till trötta ben med mindre styrka samt andfåddhet. Viktreducering pågår långsiktigt o det lär ta tid att komma tillbaka.
Hade dessvärre hosta under hela veckan oxå, framförallt under nätterna.
Tredje dagen tog jag helt enkelt ledigt från skidåkningen medan övriga i sällskapet tog sig långvägen på skidor till Kitzbuehel. Jag vilade, åkte till bergbanan o upp till toppen o lapade sol, fikade o fotograferade o käkade en finare lunch på mittstationen. Tillbaka nere i byn gick jag en promenad o strosade bland butikerna. Härlig dag ändå! Tror att det var rätt beslut samtidigt som jag är fullständigt prestigelös! Jag älskar skidåkning men är jag i oform så får jag ta det!
Resten av veckan hängde jag med hyggligt, torsdagen bjöd på nysnö o en fantastisk åkning, hade jag varit i form hade jag gett mig av utanför pisten då det bjöds på härlig, fluffig lössnö!
Boendet o hotellet är kanonbra. Fick ett fint rum med jättestor balkong o i anslutning till denna hade vi afterski varje eftermiddag i solnedgången! Ser fram emot nästa år om det nu blir någon resa.....
Efter 21 timmars hemresa i bussen bjöd Annelie o familjen på en trevlig Mellofinalsfest traditionsenligt. Härligt att komma hem!
På hemmaplan har veckan bjudit på ännu en röntgen av lungor o buk, lever o njurar. Dr Fransson vill se vad som händer i lungorna o om fläckarna är gamla ärrbildningar eller något annat. Bra att de tar det på allvar men naturligtvis oroande! Röntgen strulade från start till stopp så då måste väl resultaten bli bra.....? Tog drygt fem timmar! Hoppas på ett snabbt svar!
Nästa vecka bjuder på en femtioårsdag, ledig på tisdag då Annelie fyller år o sedan får vi se vad som händer till helgen.....
Nu blir det några ärenden på samhället, kanske en promenix i busvädret o en grillad köttbit framåt kvällen! Njut av livet!
Hörs o syns!
M
