Två år sedan "den längsta dagen"!
Det är med stor tacksamhet vi idag blickar tillbaka två år i tiden till vad som vi senare döpte till "den längsta dagen". Viktors skoliosoperation i Linköping.
Känslan av att lämna honom i operationssalen djupt nedsövd går ej att beskriva i ord. Dagen som följde var långt värre än vad en mänsklig hjärna kan förstå. Jämför jag med min egen belägenhet m cancern så är den ingenting i jämförelse även om vi nu alla har olika referensramar! Det är en sak att genomlida en operation o svår behandling men en helt annan att se sitt barn göra det!
Med facit i hand så gick ju allt utmärkt! Han spelade basket i onsdags o han är nästan helt rörlig igen o deltar i idrott o lekar. Han bör väl inte hoppa fallskärm o bungyjump men det tror jag inte att han skulle göra ändå!
Intressant att Förenade Liv erbjöd Viktor en fjärdedel av den ersättning han slutligen fick vid vår anmälan.....Etiskt åt h-vete! Efter ett år med överprövning ersattes han med ett synnerligen väl acceptabelt belopp, tack vare att vi orkade bråka...... Man måste vara frisk för att orka vara sjuk!
Annars så är det som vanligt en ständig tanke på cancern, är den borta eller kommer den tillbaka....? Ständiga påminnelser om smärta i rygg o hosta gör det svårt att få bort tanken på cancern. Svårare än vad jag trodde!
Återbesök först i dec/jan. Har kvar min port a cath, venport, så den påminner ju mig oxå. Den finns ju naturligtvis där av en anledning.......vilket inte gör mig helt bekväm!
Det som håller en upprätt är familj o vänner runtomkring o alla glädjeämnen som skapas. Jag måste medge att min situation påverkat mig mer än jag någonsin kunnat tänka mig. Har blivit mycket allvarligare och lättstörd/rörd o är inte alltid så pigg på att vara en social människa som jag tidigare varit.
Gläds med Lisas familj o ynnesten att få följa pojkarnas uppväxt, blir varmt o uppriktigt hjärtligt glad när jag träffar dem! Energiboost! Är glad över att Lisa är en mycket god mamma samtidigt som hon studerar på universitetet! Gläds med Majas nya liv i Norrköping med eget boende o självständighet o studier som verkar passa som hand i handske! Det ordnar sig för döttrarna! Glad över Viktors studier på Jenny Nyström där han oxå verkar passa in synnerligen väl! Ordnar sig nog för honom oxå trots hans funktionshinder som följer honom livet ut!
Glad över att ha en varmhjärtad, omtänksam, uppoffrande, vacker o söt fru som alltid finns där! Är rädd för att Vi långt ifrån alltid visar den uppskattning vi så väl är värda!
På firman är det rörigt.......rörigare än någonsin o då är jag ändå inne på mitt trettionde år....!
Har accepterat rollen som kommunpolis och avslutar därmed inom ett par månader ett närmare tolv år långt chefsskap. Blandade känslor! Kan väl känna att arbetsgivaren långt ifrån tar vara på kompetens o kunskap o att dessa inte lever upp till våra krav på en modern o flexibel arbetsgivare. Nedmonteringen av svensk polis är ett faktum o löftet att Vi skulle komma närmare medborgarna är en direkt lögn! Sug på den sura karamellen!
Vill återigen påminna om att lojalitet inte är enkelriktad!
Jag o mina närmaste arbetskmrater är otroligt lojala mot varandra o mot den allmänhet vi ska anses tjäna men därefter går gränsen!
I dagarna avled en ung kollega i Norrland i samband med en tragisk olycka, vårt varmaste deltagande! Olyckan påminde mig om att det nu är fem år sedan min gode vän, hundföraren Roger, gick bort i sin yrkesutövning under en utryckning för att rädda ett liv. En älg satte stopp för Rogers liv, i Norrland halka i samband med en biljakt. Tillfälligheter avgör våra öden!
Nu stretar vi på o försöker göra ett gott jobb både på firman o hemma efter våra förutsättningar! Är på rätt väg beträffande min viktreducering o framåt m konditionsuppbyggnaden även om det är lång väg kvar o målet är långsiktigt!
Ha det där ute o tänk på att de goda krafterna måste segra bland all ondska!
