misj.webblogg.se

Efter solsken kommer det regn, hagel, snö o drivis....... När vänder det då? Ja, den som överlever får se!

Lite motigt nu, vilket gör mig lätt förbannad och leder till ökad kampvilja samt envishet!

 

Cytostatikabehandlingen började i tisdags, 140805. Dessförinnan hade jag som bekant fått en PAC, Port a cath, inopererad. Hade ovanligt stora besvär av PAC:en, smärta o svullnad samt en upplevd känsla av att det var svårt att andas.......Detta särskilt i kombination med mina dagliga promenixer.

 

Cytt mott bjöd på trevlig o omtänksam personal samt en ordentlig kur m Eloxin i droppform. Det var svårt att sätta nålen i PAC:en eftersom området fortfarande var rejält svullet. Under två timmar satt jag på en säng o fick dropp o under tiden kontrollerades bla. blodtryck. 

 

Jag fick en stor tablettdosett med mig hem, en 14-dagarskur av ett annat cytostatika som jag nu inte minns namnet på. Detta tillsammans med motmedel mot illamående.

Omedelbart o i anslutning till droppet fick jag kraftig metallsmak i munnen samt ett lätt illamående.

Väl hemma trängde sig mer illamående på. Tröttheten kom oxå smygande.

Gick o hämtade Viktor på Mejjan under em, en promenix som visade sig vara för lång, vatten över huvudet etc. Envis som satan är en av mina kända egenskaper.......

Illamående, metallsmak, ilningar i händer samt fötter, trötthet mm präglade första dygnet.

 

Efter hand verkade det som att jag prickat de flesta kända biverkningarna......o kanske några till?

 

Promenixerna upplevdes som jobbiga de första dagarna, trött, lite svårt att andas.

Illamåendet dämpas av små, täta, måltider.

Skulle ta ut mat ur frysen o upplevde biverkningar i form av upplevda frysskador på händerna. Vid inmundigande av varm o kall dryck gjorde det ont i halsen..... Massiv trötthet.

 

I torsdags jobbade jag en stund, jättesvårt att komma ur sängen m.a.a massiv trötthetskänsla.

Vid promenixen till jobbet upplevde jag ett tryck över bröstet samt att det var svårt att andas. 

På hemvägen upplevde jag inga större svårigheter. Var även o handlade på Kvantum utan problem.

 

Fredag morgon, 140808, oerhört svårt att ta sig upp. Fick skjuts till firman. Varm, svettig samt olustig på jobbet.

På vägen hem började det........ Kraftigt tryck över bröstet, andnöd, kramp o smärta i käkarna, strålning ut i armarna....... Satte mig o vilade på en bänk tills det släppte.....

Väl hemma ringde cyt mott enligt tidigare ök. Efter konsultation m läkare beslöt man att avbryta behandlingen direkt, förnyad kontakt på måndag. Om anfallen återkom, omedelbar transport t sjukhuset....... Aktuell påverkan kunde mycket väl vara en biverkning....

Ytterligare känning vid 13-tiden. Kontakt m sjukhuset? Nej mitt dumma spån...det går nog över. Det gjorde det.

Vila o sömn, massiv trötthet.

Upp för att dricka lite vatten 15.50. Då kom det stora anfallet. Samma symptom samt kallsvettningar. Avvaktade...

16.20 ringde jag Annelie för att förvarna att jag kommer att ringa ambulans, irrationellt beteende.....

16.30 larmade jag 112 m.a.a svåra bröstsmärtor. Ambulansen kom inom 5 min. Känner ambulanspersonalen men var så påverkad så jag inte mindes hans namn.... Tack i efterhand Göran Lindahl! 

Såg att Lisa o Martin stod utanför, skulle hämta en cykel, kunde inte meddela mig med dem för att förvarna...

Annelie o Viktor kom hem, skrämde nog halvt livet ur både dem o Lisa o Maja. 

Redan i ambulansen började det värsta släppa. Annelie åkte med ambulansen in, tack för det! 

Lisa o Martin stannade på E-street i sällskap m Maja o Viktor o pojkarna. Tack, det löste ni bra! Rädd för att jag oroade grannarna med min belägenhet, det kan jag leva med. 

 

Landade på intaget ca 17.30 o sedan vidare till ett u-sök rum. Träffade en polsk läkare som inte förstått värdet av att lyssna, det är därför människan har två öron o bara en mun........ Blir irriterad när man bestämt sig för läget innan man lyssnat in omständigheterna! 

Vidare till AVA, Allmän VårdAvdelning. Mat o omsorg o säng. 00.35 kom läkaren för beslut om vidare trp till Hjärtavdelningen dit jag anlände 01.05. Där är jag alltjämt....... Uppkopplad på EKG...eller nå´t.....

Lång helg utan beslut, trist o understimulerande..... Läkarna bara för akuta ärenden. Det var inte jag......

Bara en lättare känning under lör fm. Prover, prover o några prover till......

 

Tack för alla besök familjen, det håller mig uppe! Humöret är väl sisådär......

 

Tack för alla hälsningar via sms, messenger, mail, tfn, sociala medier mm. Det är klart utkristalliserat vem o vilka som bryr sig om sina medmänniskor i kris! Er andra beklagar jag bara, hårt att vara utan empati o sympati! Ingen/inga nämnd/a....... Kan finnas många orsaker men jag tänker inte lägga energi på att utreda orsaker, finns viktigare ting i mitt liv! 

 

Efter date m läkaren idag framkom att jag kommer att få stanna kvar några dagar till på hjärtavdelningen. Kranskärlsröntgen tidigast på onsdag. Samordning m cyt mott. Ska bli intressant vad man kommer fram till......? 

Märkligt att gå igenom en förebyggande behandling som gör en allvarligt sjuk.........

 

Nu sitter jag m datorn i knät o har skrivit ner mina tankar. Ett avbrott för lunch, maten är god på sjukhuset! (Tack Leif Mannerström). Jag har dock lyckats pricka in samma veckomeny som när jag var här för 8 v sedan! Knasigt! 

Ni som vill läser o tar till er mina tankar, övriga låter bli o behöver ej heller kommentera att jag blir för personlig, det är min sak att avgöra! Kanske jag hjälper någon som är i eller hamnar i samma elände! 

 

Hoppas jag får besök av mina nära ikväll! 

 

Hösten blir tuff, för att citera min husgud, Bruce "The Almighty" Springsteen; "-It´s gonna be a long walk home"!