Den längsta dagen.......
.......heter en filmklassiker från 1962 med bla. John Wayne i huvudrollen!
Den längsta dagen är oxå det nya epitetet för onsdagen den 6 november 2013 enligt min uppfattning!
Natten blev orolig, Viktor var ändå väldigt samlad men han snurrade runt i sängen hela natten. Jag, som låg bredvid, sov väl någon timme o Annelie, som sov på Ronald Mc Donald huset, sov inte särskilt mycket heller.
Vi var redan vakna då personal kom in för väckning kl. 06. Han fick några tabletter m antibiotika o sedan var det dax för en sista dusch m demiscrub innan OP. Viktors oro var mer påtaglig under duschen o sedan under den väntan som blev innan vi gav oss iväg. Han tyckte oxå att det var obehagligt att få på sig "operationssärken" m snöre i ryggen. Men, trots att jag säger att oron blev mer påtaglig, var han makalöst lugn o sansad!
Vi fick åka ner till OP avd. Vi slogs av hur verksamheten liknar storindustridrift där man hamnar på olika "arbetsstationer" där man blir omhändertagen av särskilt anvisad personal, kanske effektivt men inte så personligt!
Vi träffade en narkosläkare, Ali, som var helt fantastisk i sin kontakt m Viktor! Han talade om för Viktor att smärta är "-No, no" han skulle inte behöva ha ont, o att man var jätteduktiga på att göra det som Viktor skulle vara med om! Iklädda lustiga rockar o mössor fick vi följa med in på OP salen vid halv 8 tiden. Viktor hade precis innan uttalat att han ville få det gjort!
OP salen var full med folk med gott humör, bra taktik, smittar av sig på oroliga föräldrar. Viktor somnade på nolltid. När vi lämnade Viktor blev jag väldigt känslosam o ledsen, det var bland det jobbigaste jag gjort! Tur att Annelie var med så att vi kunde trösta varandra! Det enda vi visste var att OP skulle ta minst 5 tim. o att man skulle hör av sig på tfn. Men HUR skulle det gå med både narkos o den omfattande ryggOP:en??
Vi tog våra prylar o gick till restaurangen o plockade ihop lite frukost. När jag läste Lisas inlägg på Instagram blev jag stolt o mer ledsen! Vi bryr oss om varandra! Eftersom vi bara fått en natt på Ronald McDonalds hus fick vi städa o checka ut för att sedan checka in under tors em igen! Med otroligt blandade känslor, ORO, hopp o en tro på att han fixar det här, tog vi bilen in till centrala Linköping. Där strosade vi runt o hade egentligen tänkt att köpa födelsedagspresent till Viktor men det var ingen lätt uppgift! Dock hittade vi en present som han ska få om ett par dagar då han mår bättre! Varje händelse på mobilen fick hjärtat att hoppa två skutt i bröstet! Jag trodde ju att det var från sjukhuset! Tack förresten alla vänner som engagerat sig med supportrande SMS o andra hälsningar!
Vi passade på att handla lite mat oxå, priserna på sjukhuset är knappast självkostnadspriser, knäpp o lite bisarr affärsidé! Dock, kaffet för de anhöriga är helt gratis på avdelningarna, bara det är stort! Lite lunch på McDonken o sedan tillbaka till sjukhuset! Väl där fick jag släppa av Annelie utanför sjukhuset o fick sedan ägna ca 30 min åt att få en lämnad lucka på en p-plats när en bil lämnade när p-platsen bokstavligt talat var överfull!
Jag läste Majas inlägg på Instagram o blev stolt o ledsen igen, härliga döttrar! Läste även kusin Stinas blogginlägg, vad Ni är engagerade i Viktor! Härliga människor!
Tillbaka på salen så fick vi tid att vila en stund o jag lyckades sova någon timme. Halv 5 kom en barnsköterska in på salen o berättade att OP hade gått bra o att Viktor befann sig på postOP där han höll på att vakna. Stora stenbumlingar föll från våra hjärtan!
Synen som mötte oss var inte grann, jag har valt att inte publicera några bilder än av respekt för Viktor o oss andra. Jag räknade att han var förbunden m 7 st. slangar av olika slag. Han var svullen över överläppen eftersom han i över fem timmar legat på magen på en OPbrits med mask över munnen. Han var väldigt groggy men kontaktbar o han blev glad då han förstod att allt gått bra!
Vid samtal med en narkossköterska som deltagit under OP berättade denna att OP gått mycket bra o helt efter ritningarna! Vi konstaterade att Viktor hade känsel i fötterna o han kan röra på både armar o ben!
Annelie o jag har sedan suttit i skift hos Viktor i 2-3-timmarspass under kvällen o natten. När vi inte varit hos honom har vi varit på salen o vilat, ätit, gått på toa osv.
Han har fått byta liggställning o han får dropp, antibiotika o har även en egen morfinpump som vi hjälpt honom med då han har haft ont. I skrivande stund vet vi inte riktigt när han ska få komma upp på salen igen.
Annelie o jag fick gå ifrån en stund för att äta frukost. Senare lyckades sköterskorna o Annelie få Viktor att sitta på sängkanten samt ställa sig upp på golvet för första gången efter OP. Bra jobbat!
Viktor har fått genomgående goda omdömen över att han är så positiv o tålig inte minst av sköterskorna på avdelningen!
Vi är otroligt tacksamma mot all personal som har jobbat m Viktor, från barnsköterska till specialist som utförde själva ingreppet! Specialister o läkare har avpassad lön men övrig personal gör ett fantastiskt jobb med människor i kris för grus till lön!
Nu är den akuta oroliga delen över, nu kommer den stora uppgiften att jobba upp o komma tillbaka vilket Vi vet kommer att ta tid!
Lägger som sagt inte ut någon bild idag!
Fortsättning följer..........