Ett år!
Idag är det ett år sedan jag fick besked om att mina problem i magen berodde på en tumör.
Ett år fyllt av osäkerhet, oro o undran hur detta skulle sluta.
Ett år fyllt av underkastelse o sämre form o fysik än någonsin.
Ett år där tumören opererades bort tillsammans med ett antal lymfkörtlar där cancern hade spridit sig.
Ett år där en sex månaders cellgiftsbehandling ingick där man förutom att bomba tillbaka cancercellerna till stenåldern gav mig neurologiska skador på fötter o händer. Sista behandlingen var 150113 o problemen kvarstår.
Ett år med medicinering mot en hjärtsjukdom som utlöstes av cellgiftsbehandlingen. Känner av hjärtat varje dag o måste alltid bära med mig en behållare med Nitroglycerinspray.
Jag kommer aldrig att glömma morgonen 140522. Jag var på väg till jobbet o hade precis tagit ut cykeln då Annelie ropade på mig o berättade att doktorn just ringt från Astrakanen o att han skulle återkomma. Nackhåren reste sig.....min erfarenhet är att doktorn enbart ringer om det är något allvarligt. I andra fall får man ett brev.....
Då jag kom till jobbet stängde jag dörren om mig o ringde till Astrakanen direkt, det tog en bra stund innan jag o Dr Bengt Hjelmqvist lyckades etablera kontakt.
Doktorn lät mycket allvarlig, röntgen, datortomografin, hade visat att jag hade en stor tumör i tjocktarmen, ca 15 cm upp. Det var den som orsakade mina svåra smärtor o blödningar. Doktorn lät mer allvarlig, sannolikt var tumören elakartad, cancer....... Doktorn hade redan skrivit en remiss till kirurgen för koloskopi alt, sigmoidiskopi för att verifera detta samt fortsatt behandling i form av en nära förestående operation.
Fast jag hade misstänkt att det var cancer blev jag precis tom i huvudet. Ringde hem till Annelie men kunde knappt prata. Pratade med Glenn o Fredrik på firman, overkligt.
Samma dag skulle vi ha en teamdag med roliga aktiviteter under dagen för att avsluta med den årliga Svartbäcksmålafesten. Skulle jag kliva av, åka hem eller vad skulle jag göra? Jag beslutade mig för att fullfölja men hade inte energi att delta i Lasergame.
Då vi var tillbaka på firman o skulle cykla till Svartbäcksmåla fick jag punka på bakhjulet....vilken dag.....
Ända sedan dess har min cykel stått i garaget på firman med punka....har inte orkat ta tag i det! Måste fixa det innan torsdag 150528 då årets SBM-fest infaller!
Fortsättningen blev som vi alla vet undersökning samt verifiering 140604, dagen innan Majas student. Inte lätt att ha studentfest o mottagning dagen efter cancerbeskedet!
Operation veckan därefter, 140613, samma dag som jag enligt plan skulle gå på semester.
Ja, jösses vilket år........!
Nu står jag här o nu, kontroll var tredje månad med röntgen o läkarsamtal. Ont i ryggen på några diffusa ställen. Gör ont från vänster ben upp via höften o ut i ryggens vänstra sida då jag promenerar. Promenixer är fortfarande den enda form av motion som ännu fungerar. Detta trots problem med fötterna.....
Port a carten, PAC:en, venporten, är fortfarande kvar. Enligt doktorn ska jag behålla den i minst två år för alla eventualiteters skull......i klartext om cancern skulle komma tillbaka. Då slipper jag åtminstone obehaget med att operera in den igen!
Nu kan man tycka följande: Släpp tankarna på cancern o gå vidare! Lättare sagt än gjort, skuggan kommer alltid att följa mig, ett sätt att hantera det är att berätta om det på bloggen. Läs o engagera er om ni vill annars låter ni bli, jag har inte för avsikt att lasta er med mina tankar o personliga bergsbestigningar!
Nu är det vår o det verkar som att sommaren slår ut i full blom i helgen! Enligt prognosen blir det 20 grader i morgon! Härlig årstid med ljuset o grönskan o den annalkande värmen.
Ikväll ska jag, efter grillningen, sitta på altanen o sippa på en god, rökig, Whisky i ett Difference Mature Spirits-glas från Orrefors o samtidigt lyssna på koltrasten på Åkes TV-antenn!
Njut på!
M
